Kul att kunna

Kul att kunna

fredag 16 september 2016

Vecka 37

 Denna vecka har det varit skoljoggen. I strålande sol och väldigt varmt rörde vi på oss i en timme. Många sprang och var genomsvettiga. Vi promenerade till Hjärupslundskolan och startade där. I spåret mötte vi våra kompisar från Hjärups skola.


ett glatt gäng som snart ger sig iväg.


Vi pratar mycket om regler och hur man är som kamrat. I uteleken tränar de massor på detta. En riktigt just match. 


I våra läsgrupper arbetar vi med Diamantjakten. Det är en rolig och spännande bok där vi följer Asta, Bea och Cesar. Det är många igenkänningar och mycket att fundera kring. När barnen har haft boken hemma i läsläxa, läser de upp kapitlet för varandra. De ger respons och hjälper varandra att förbättra läsningen. Inför nästa kapitel arbetar vi med de olika lässtrategierna. Här sitter flickorna och läser nästa kapitel med "Detektivglasögon". Det innebär att de skriver upp de ord som de snubblar på, de ord de tycker är svårlästa eller ord de inte förstår. De läser sen om ordet, hela meningen eller stycket för att få en bättre förståelse. Där hemma gör de samma sak i läxa.


Denna vecka har det inte blivit så många bilder tagna men jag tänkte berätta om en arbetsmetod vi har börjat använda i klassen.

Under 1:an arbetade vi ofta i skrivpar eller arbetspar både när de skrev i svenska, So eller No, läste eller jobbade med matte. Detta fortsätter vi med även i år. Vi har tidigare också arbetat enligt PApA modellen (Par, Annat par, Alla) Dvs först arbetar de och löser uppgiften i par. Sen slår de ihop sig med ett annat par och ser vad de har kommit fram till sen redovisas det i hela gruppen. 

Det vi också provar nu är att varje bord är en diskussionsgrupp. Barnen har var sitt nummer. När jag har en fråga t.ex Vad är en stjärna?, Är alla stjärnor lika stora? Varför, varför inte? så får de diskutera i sin grupp. När jag stoppar diskussionen så ber jag t.ex 2:orna i grupperna berätta vad de kom fram till eller vad de pratade om. På detta sätt aktiveras alla att prata och lyssna eftersom de inte vet vem som ska redovisa vad gruppen sa. De har då också fått hjälp med vad de ska säga och behöver inte känna att de inte vet vad de ska säga. De har här tillsammans lärt varandra. När man ger en fråga till klassen och de ska räcka upp handen så är det oftast ett fåtal som är aktiva. Många kan säkert men räcker inte upp och en del glider iväg i sina tankar.

Veckans KAK handlar om världens snabbaste djur. Visste ni att Pilgrimsfalken kan komma upp i 389 km/h

Trevlig helg!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar